Ytterligare tankar om Israels plats i frälsningshitorien Del 2

Om vi skall förstå Israels plats och uppdrag som Guds förbundsfolk så måste vi gå tillbaka till början för att se dess hela sammanhang. Israel var inte de första Gud utvalde utan en länk i den kedja som Gud arbetar med för att föra sin vilja och sitt rike till fullbordan, genom hela historien och fram till slutet, när allt är klart och det nya himmelriket träder in - för evigt.

Gud skapar världen. Han skapar de första människorna. Han har en nära relation med Adam och Eva. En sådan relation som Gud hade tänkt sig.

Adam och Eva bryter det förbund som Gud hade med dem och de förvisas bort ifrån Honom och Edens lustgård.

Gud kallar sedan Noa och sluter ett förbund med honom och med hela skapelsen, hela världen. Dessförinnan har diverse olika människor sökt Gud och vandrat i gemenskap med honom som Hanok t.ex.

Sedan kallar Gud Abraham, som blir den förste till att omskära sig och också stamfader till det nya folket; Israels folk.

Gud har alltså haft en lång historia där han har arbetat med många olika människor som ännu inte tillhörde det utvalda förbundsfolket Israel. Märk väl att Adam och Eva inte var judar, inte Hanok, inte Noa och inte Job för att nämna några exempel. Man vet inte säkert men det anses allmänt så att Job levde någonstans under patriarktiden Abraham - Jakob. Kanske levde han strax innan eller strax efter, vem vet? Gud säger om honom att på jorden finns ingen så rättfärdig som han. Gud hade alltså fler projekt på gång.

Guds mål är alltså att hela världen skall lära känna Honom. Israel utgör alltså inte något mål i sig själv utan är redskapet för att föra fram sitt rike på jorden. Gud har inte några krav på sig vare sig till Israels folk eller några andra folk. Snarare är det tvärtom. Sedan håller Han allt Han lovar men det ligger i att Han är god och att Han vill det och inte för att vi som människor har några som helst rättigheter att ställa vilkor på Gud.

När Jesus sedan träder in i jordelivet så kommer Han som uppfyllelsen av Guds löften och det står att lagen är "en skuggbild" av Honom som skulle komma (Hebr 10:1), att tempeltjänsten och matförerskrifterna var "skuggbilder av de himmelska tingen (Hebr 8:5) och att de judiska högtiderna och att sabbatsfirandet också syftade till en förberedelse och "skugga av Honom, Jesus, som skulle komma (Kol 2:16-17).

Det talas också om Jesus som "den andre Adam" (Rom 5:14, 1 Kor 15:45). Det som den förste Adam misslyckades med, det gick den andre Adam, Jesus, in och rättade till.

Om lagen och tempeltjänsten är skuggan av Jesus så betyder det att lagen och tempeltjänsten säger samma sak som Jesus. En skugga följer exakt det som dess upphov gör. Att därför sätta någon slags motpol eller konflikt mellan lagen och Jesus är därför omöjlig. Om lagen är skuggan, det som kom först så är Jesus källan till lagen och dess verkliga natur så att säga.

Det betyder att lagen har inte alls upphört i och med Jesus. Den har bara gått upp i en annan form skulle man kunna förklara det med. Det står faktiskt att lagens krav är uppfyllda i oss som lever efter Anden (Rom 8:4). Vi lever alltså med lagens giltighet än idag - i Jesus och med Jesus som rättesnöre. Då följer vi lagen.

Paulus skriver i Galaterbrevet att löftet som Abraham fick i grund och botten var ett löfte om Jesus (Gal 3:16). Om vi nu lägger ihop allt detta och summerar det hela så kan vi alltså se att både Abrahams löfte och lagen som funktion fick sin uppfyllelse i och med Jesus.

Guds plan och löfte har alltså inte uppfyllts i den nytestamentliga församlingen, kyrkan, som vi så vanligt brukar kalla det utan i Israel. Detta har då med att göra, som jag skrivit tidigare, att församlingen inte föds på Pingstdagen utan redan fanns i och med att det under gamla förbundets tid också fanns troende människor.

Det nya förbundet har alltså, som nämnts tidigare slutits med Israel och inget annat folk och det har också uppfyllts i förbundet med Israel. Ingen annanstans.

Gud har uppfyllt sina löften till Israel och Han uppfyller det regelbundet genom att judar kommer till tro på Jesus. Vi som inte är judar till födseln får ändå räknas som sanna judar i och genom tron där vi är inkopplade i det sanna olivträdet tillsammans med de judar som också tror och där har vi Israel så som Gud hade tänkt.

Därför finns det inget utrymme som jag kan se det, för något fysiskt tusenårsrike innan Jesus kommer tillbaka. Om enda anledningen till ett sådant rike är för att uppfylla löften som ännu ej uppfyllts som vissa menar så faller ju den tesen eftersom ju Gud har uppfyllt sina löften till Israel.

Dessutom brukar grunden för den uppfattningen oftast utgå från Upp 20. Det är en text som inte är alldeles uppenbar om man skall tolka boken i sin helhet. Uppenbarelseboken är medvetet skrivet i symbolisk form och jag anser att vi gör nog inte helt rättvisa åt texterna om vi grundar den uppfattningen enbart utifrån kapitel 20. Dessutom, om man skall gå dessa teologer tillmötes så kan jag säga att den nya himlen och den nya jorden i kapitel 22 är nog så judisk till sin beskrivning. Israel skall nog få sin fysiska uppfyllelse så att det blir till belåtenhet, det skall vi nog alla veta.

I nästa och den sista delen skall jag gå in på vad detta kan få för konsekvenser för min tro på Israel och deras plats i frälsningshistorien.

Ytterligare tankar om Israels plats i frälsningshistorien Del 1

Nu så här tänkte jag att det var dags att gå vidare med lite tankar och ideologisk undervisning i ämnet om Israel, judarna och Guds frälsningsplan. Om du inte har följt med på bloggen tidigare så föreslår jag att du läser tidigare inlägg om Israels plats i frälsninghistorien. Det utgör grunden för min blogg och ideologiska hållning. Utan dem kan det vara svårt att förstå och det kan dessutom vara lätt att missförstå det jag skriver nu.

Detta blir en fortsättning på de ideologiska dokument som jag har hänvisat till så därför uppehåller jag mig inte så mycket vid upprepningar utan går vidare i mina resonemang om hur Gud har arbetat med ett folk som vi känner som Israel och hur Han genom ett folk har nått ut till alla folk, eller åtminstone: skall nå ut till alla folk. Denna del 1 blir en inledning endast och själva dokumentet kommer mer nästa gång.

Bloggandet om Israel är ett hett ämne och det är ganska många som skriver om det, både för- emot-artiklar. Det kan vi se tex i Dagen här. Det är lätt att mycket blir vinklat och sällan blir debatten speciellt balanserad. Jag tror att det finns en någorlunda balanserad hållning, bara vi inte tvingar in varandra i hörn.

Detta behöver inte vara ett problem dock. Vi får vara vinklade, det är genom att läsa många bloggar som man kan få en större helhet.

Jag skulle i den här artikeln vilja bekänna ännu mer färg om var jag står i debatten utan att fastna i detaljer. Det kanske säkert framkommer i en genomläsning att jag som står bakom denna blogg för många framstår som pro-Israel. Jag förnekar inte detta. Det är utgångsläget för denna blogg.

Det är dock lätt att sluta läsa här och ha en bild klar av denna blogg och mig som skriver på den men jag skulle vilja be dig som läsare att inte bunta ihop oss alla "pro-Israeldebattörer" i en och samma hög och sedan säga: "Jaha, det var väl det jag tänkte, nu slutar jag här". Det är fördomar och med sådant kommer vi aldrig till något vettigt resultat. Naturligtvis skall man inte göra det med andra skribenter heller och vi får vara försiktiga med att sätta in varandra i system. Jag vill också påpeka att jag är inte ute efter att smutskasta någon som skriver i detta ämne. Jag vet fler skribenter i detta ämne som är underbarar syskon och jag försöker inte förråda någon genom att säga; "nej nej, jag hör absolut inte till dem" Vi delar kanske samma slutsatser men inte alla detaljer på vägen dit. En del av det jag skriver i denna artikelserie med start i nästa del kommer troligtvis inte alla pro-israeliska debattörer att hålla med om men som sagt, jag drar mig för system, att alla måste tänka lika bara för att man kan ha samma slutåsikt. Vi är många som har ett hjärta för Israel men det kan ta sig olika uttryck.

Jag ber också dig som i grunden inte delar mina åsikter att ändå läsa dem och inse att när det gäller Israel så gör vi oftast samma sak allihop: intar en sida i konflikten mer eller mindre på något sätt och argumenterar utifrån det. Vi vill alla kallas kärleksfulla och jobba för mänskliga rättigheter. Om vi kan mötas sakligt i debatten kanske det visar sig om det förhåller sig så också.
Väl mött igen. Återkommer snart.