Artikeln i aftonbladet

Det har varit en stormig tid i media sedan Aftonbladet publicerade artikeln om eventuella organstölder av palestinier. Man har kopplat ihop två sorgliga och tragiska händelser som man nu vill reda ut och se om de har ett samband, de om de dödade och obducerade palestinier och den korruptionshärva i USA där en rabbin ertappats med illegal organsmuggling.

Vi måste reda upp visa detaljer här i denna debatt och se vissa fakta för vad de är och vad som kunde ha gjorts annorlunda.

Aftonbladets chefsredaktör och ansvarige utgivare säger i en intervju i svt att artikeln stod på kultursidorna och inte på nyhetssidorna. Detta skall alltså inte ses som fakta och nyhetsförmedling utan som ett antal frågor som behöver redas ut och debatteras om. Undertecknad lyssnar och antecknar. Men undertecknad har också läst artikeln och det som slår en och de intryck som ges efter en genomläsning är knappast att det framställs som endast frågor till underlag för en diskussion. Man får uppfattningen att det skall ses som tunga, om än inte bevisade, misstankar om att något olagligt försigår. Vad har denna artikel med kultur att göra?

Har Aftonbladet tänkt att göra en uppföljning av detta? Vad kom man fram till? Vad var sant, vad var inte sant? Genom lösa misstankar och påståenden som aldrig besvaras lämnar man den läsande publiken kvar med sina frågor. Vad skapar det för konsekvenser och syn på Israel?

Här borde Aftonbladet varit mycket tydligare. Genom vaga yttringar om att detta inte har med antisemitism att göra har man försvarat artikeln. Dessutom förflyttas anklagelsen till Israels regering och deras agerande därför att de skulle vara högerextrema som om att detta skulle vara obestridiga fakta. Vad har det med saken att göra? Otydlighet säger jag.


Sveriges regering har sagt att man inte tänker be om ursäkt eftersom man inte i tryckfrihetens namn inte kommenterar enskilda tidningsartiklar. "Det ligger på de ansvariga tidningarna" menar man.

Visst har man rätt att hålla på sin policy, om det nu är just denna man har. Jag delar åsikten om att tryckfriheten vi har i Sverige är viktig. Men, som svensk man är, så tiger man hellre och med tysthetens argument så skapar man bara ändå mer konflikt. Varför förstår man inte att man genom tysthet inte kan skapa något slags "status quo" där allt bara obemärkt flyter förbi med en förhoppning att allt skall återgå till det normala?

Sveriges regering: varför kan ni inte oberoende av artikeln deklarera er egen ståndpunkt? Varför kan ni inte säga: "oavsett vad artikeln i Aftonbladet säger så tar vi i Sveriges regering helt avstånd i från allt som har med antisemtism att göra". Detta fråntar inte Aftonbladet sin rätt och skyldighet att själv stå för konsekvenserna av sina artiklar. Detta har heller inte med att be om ursäkt å någon annans vägar att göra, det får de själva göra, det har att göra med att visa vad man själv står.

Jag hoppas å ena sidan inte att detta skall låsa Sveriges och Israels diplomatiska relationer med varandra, det vore olyckligt men framförallt heller inte att det skall ge någon grogrund till någon form av antisemitism.

Jag har skrivit det förut, att det finns inga rättfärdiga krig. Låt oss därför inte måla ut den ena parten i en långvarig konflikt som värre än den andra, i det här fallet Israel.

Med det menar jag inte att vi skall blunda för fakta eller se saker för vad det verkligen är, att det finns onda handlingar. Men utifrån det som har kommit fram i media så saknar dessa påståenden eller frågor som förs fram i Aftonbladets artikel saklig och bevislig grund.

Jag vädjar till svenska folket och kristna i synnerhet att inte ta denna artikel som ett försvar att utmåla Israel som en "skurkstat" (som det så känt har uttalats) och stå emot ALL FORM AV ANTISEMITISM!!!

Läs också artikeln av Lisa Abramowics som ett faktiskt svar på den artikeln som famförs i Aftonbladet också den på svt:s hemsida samt även Alf Svenssons debattartikel i tidningen Dagen.

Vill du läsa den omdebatterade artikeln hittar du den här.