Anonyma soldater från israeliska armén anklagar sin armé för övergrepp

Så har vi nåtts av skakande uppgifter att Israels arme använder sig av "mänskliga sköldar" och "skjuter överallt". Det kan vi läsa på Dagens hemsida. Utan att avgöra vad som är sant i detaljer och oavsett vilken åsikt vi har i den här frågan måste vi nog än en gång göra det klart för oss att det inte finns några rättfärdiga krig, inte någonstans. Hur "rätt" motiven från början än har haft en gång (om det nu har det).

Själv tycker jag väl inte att detta på något sätt är nytt eller igentligen något som skulle vara oväntat. Det är heller inget som förändrar min syn på sakfrågan i sin helhet. Mycket tyder, rent historiskt-erfarenhetsmässigt att soldater i krig, utlämnade till sig själva degraderar till något slags djur-/överlevnadsstadium. Något groteskt i den-starke-över den-svagare-attityd. Se bara vad som hände i Irak, i amerikanska fängelser där.

Vad jag tycker skulle vara olyckligt är om vi utifrån det här tvingas ta ställning i det politiska läget, vare sig det är för eller emot.

Jag menar att vi måste göra skillnad på utkorelse och faktiskt levnadssätt. När jag nu tidigare har skrivit om Israels utkorelse från Gud så menar jag utifrån ett teologiskt-soteriologiskt perspektiv (detta borde inte missuppfattas om man läser mina ideologiska artiklar på den här bloggen).

Jämfört med det är det politiska läget i nuvarande Israel ganska ointressant. Eftersom man inte per automatik är räddad av Gud för att man är jude (liksom ingen är det) och det demokratiska Israel av idag inte har alla paralleller tillbaka till det monarkistiska Israel på Gamla Testamentets tid så är allt som sker i Israel absolut inget uttryck för Biblisk teologi. Därför behöver vi inte ta ställning till allt som sker i Israel. Som kristna och messianer har vi ett högre syfte, att peka på den högre nationen: Guds rike.

Naturligtvis lever vi inte i ett vakuum gentemot det som händer runtomkring oss. Visst finns en grundkärlek för Israels folk och ett naturligt stöd "som mellan bröder" hos mig. Men man kan älska människor utan att älska allt det de gör (älska syndaren men inte synden som vi nog så ofta hört). Vi måste värna om palestinierna också och inse att de olyckligt har hamnat i kläm mellan två stridande parter (Israel - Hamas/vissa arabiska länder).

Men låt oss inte göra det misstaget att vi tar en ställning i politiken som det största uttryckssättet och som ett argument för att enbart kritisera Israel. Jag vill peka på en attityd där man kan förmana och kritisera utan att för den skull fördömma och förskjuta. I ett sådant läge kan man förhandla och jobba mot försoning och då kan man uppmuntra och kritisera båda parter där de har rätt och där de faktiskt gör fel.