Är människan en evig varelse utifrån Predikaren 3:11? Del 1

Frågan om människans utgång efter att hon har dött är en stor fråga som jag inte skall reda ut här i sin detalj. Men som svar på vad som händer när man dör, om man går till himmel, helvete eller kanske ingenting alls brukar från mina sammanhang oftast förklaras utifrån Predikaren 3:11 som grund där det står att ”Gud har lagt evigheten i människans hjärta”. Just utifrån detta skriftställe menar man att människan är av Gud en skapad evig varelse och alltså kommer hon att tillbringa evigheten någonstans efter att hon har lämnat detta jordeliv. Tanken på ett totalt utslocknande är därför otänkbart.

När man argumenterar för något, driver en tes, en lära brukar jag ha som måttstock att:

1: Det understöds av 2 eller fler texter.
2: Att det som hävdas understöds av texter som har det som sin primära förståelse. Alltså en text kan lära ut saker indirekt eller utifrån pseudotolkningar. Läror eller teser som endast underbyggs av texter som läses utifrån vad de indirekt säger är läror man skall se upp med menar jag.

Punkt 1 och 2 bör ligga till grund för att något skall vara trovärdigt tycker jag och jag vet att trosfränder inom t.ex. den evangelikala strömningen håller med mig här.

Den hebreiska texten lyder enkelt översatt: ”Med allt detta göra han lämplig/passande i rätt tid även med evigheten/all tid han lägga i hjärtan deras utan som inte sträcka/räcka människan med arbetet som gör Guden från begynnelsen och till slut”

Hebreiskan har inte alltid samma ordföljd som i svenskan som det kanske märks, men det är ju inget originellt när det gäller att jämföra språk med varandra. Det finns också fler hebreiska textvarianter; ordet för ”hjärta” är diskutabelt om det skall stå med men det är inget som förändrar innehållet i texten nämnvärt.

Ord som står bredvid varandra med snedstreck är synonymer, det vill säga att ordet kan betyda flera saker och jag valde de som jag tyckte passade bäst.

För att gå direkt in på den aktuella länken: ordet evig betyder också "all tid." Snarare är det så att ordets primära betydelse är detta. Det betyder just all tid som finns, tid som inte tar slut. Det som vi tolkar som evigt. Begrepp som evig som vi tänker det oftast, kanske lite onyanserat som något tidlöst, något som bara är, ingen början och inget slut. Men det är inte riktigt så i det hebreiska tänkandet. Man tänker sig inget tidlöst. Ordet kan också betyda livstid, dvs så länge en person levde, det var hela dennes tid. Det kan alltså vara samma ord. Men där är ju all den personens hela tid begränsad så länge personen levde.

Det kan stå för en tidsålder. Men tidsålder som vi vanligtvis tänker det är oftast tidsbegränsat, med en början och ett slut, även om perioden kan vara väldigt lång.

I vilket sammanhang står texten? Det skall vi titta på i del 2.